SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

Fahrenheit (PS2)

Lämna en kommentar

Fahrenheit front

Fahrenheit (eller Indigo Prophecy som spelet kallas i USA och Kanada) är ett äventyrsspel i filmisk stil som med nyskapande kontroll låter spelaren bestämma vilken riktning berättelsen ska ta sig, beroende på de beslut man tar under spelets gång. Allting utspelar sig i New York City vintern 2009.


I spelets början får man se en av huvudkaraktärerna i maniskt tillstånd hugga ihjäl en intet anande man på en restaurangs toalett. Du får börja styra Lucas Kane som han heter, strax efter mordet och måste försöka gömma undan bevisen för din oplanerade handling. Du är helt förkrossad, du är ju ingen mördare! Ska du försöka gömma liket? Eller kniven? Städa undan efter dig? Eller kanske springa därifrån så fort som möjligt? Valet är ditt. Allt du gör får betydelse för polisens arbete senare. Du kommer nämligen få kontrollera poliserna Carla Valenti och Tyler Miles också.

Lucas efter sitt dåd.

Lucas efter sitt dåd.

Men hur går det till? Ska jag försöka undkomma polisen samtidigt som jag jagar mig själv som mördare? kanske du tänker. Och det är precis det man gör. Ledtrådarna är inte alls så uppenbara som man tror, gömmer man t.ex någonting som Lucas så visas det inte vart. Det är sånt du själv får snoka upp som polis i nästa scen. Du befinner dig heller aldrig i samma scen samtidigt med Lucas som med Carla och Tyler. Mysteriet om de märkliga morden tar sin början medan vintern bara blir kallare och kallare…

Scenerna känns filmiska och välgjorda.

Scenerna känns filmiska och välgjorda.

Kontrollen i spelet är ett kapitel för sig. Det allra mesta utför man med hjälp av spakarna. Faktum är att det är nästan de enda knapparna man använder. Den vänstra spaken styr du din karaktär med, och den högra utför du dina val och actionbaserade grejer med. Om du ställer dig vid en plats som går att aktivera så ploppar det upp ikoner i övre delen av skärmen som visar de saker du kan göra just här och hur du ska röra spaken för att utföra dem. (T.ex neråt för att sätta sig, höger för att läsa en bok, vänster för att dricka lite kaffe och upp för att resa sig igen.) Samma sak gäller när du pratar med någon, ikoner med ord som indikerar vad du kommer prata om ploppar upp och du får på så sätt själv bestämma vad du ska säga i konversationen. Väljer du inte alternativ fort nog (en tidmätare dyker upp när du ska prata med någon) så väljer spelet åt dig, vilket inte alltid är det bästa.

Styr efter färgen som lyser.

Styr efter färgen som lyser.

I speciella actionscener dyker en bild upp som symboliserar kontrollspakarna och med färger visar hur du ska röra spakarna för att få din karaktär att hoppa undan, ducka osv. Dessa dyker även upp när du pratar med vissa personer, gör man kombinationen rätt får man t.ex veta vad personen tänker eller någon slags liten ledtråd som hjälper dig på vägen. Man använder även L1 och L2-knapparna (trycker snabbt flera gånger) vid ”ansträngande” tillfällen som typ att springa, simma och dra i saker.

Så hur är Fahrenheit att spela? Jag gillar upplägget i spelet, stämningen är väldigt vintrigt mysig men samtidigt lurar spänning runt varje hörn. Fahrenheit känns lite som en interaktiv långfilm snarare än ett klassiskt tredjepersons actionspel. Miljöerna och karaktärerna är välgjorda, soundtracket passar riktigt bra och det känns verkligen som ett spel man lagt mycket tid och kraft på. Vad jag saknar är lite mer sandlådeupplägg. I och med att det hela tiden går ut på att föra storyn vidare (varför inträffade de här morden, vad fick Lucas att mörda, hur ska vi hitta mördaren osv) så finns knappast någon tid för lek eller upptäcktsfärder. Man kan inte lämna rummet om inte spelet vill det, och då oftast för att avsluta scenen och byta karaktär. Går man några meter åt fel håll utomhus så säger karaktären att man är på fel väg och det går inte att gå längre. Hade det bara gått att gå runt kvarteret och bekanta sig lite, få lite roliga detaljer och sådant hade jag varit nöjdare. Jag vet att det inte är tänkt som ett Simsliknande spel överhuvudtaget, men det skulle vara roligare om man fick chansen att göra lite fler ”onödiga” saker.

Tryck L och R för allt du är värd!

Tryck L och R för allt du är värd!

Kontrollen funkar bra, även om jag personligen har svårt att hitta rätt kameravinkel ibland. Actionscenernas kontroll där det gäller att trycka vissa kombinationer i tid kunde man gott ha skippat eller gjort på annat sätt. För visst, nyskapande i all ära, men jag koncentrerar mig mer på vilka färger som lyser så att jag kan trycka rätt kombination än vad som händer i övrigt på skärmen. Ändå är ju det scener som är viktiga för historien, och det stör mig att det ska vara så. Jag gillar storyn i sig. Upplägget är som sagt väldigt bra, det är när det börjar gå lite väl mycket överstyr som jag blir mer tveksam. Tre olika slut finns beroende på hur man väljer , och jag har bara fått fram ett av dem. Återspelningsvärde finns absolut, massor av scener och annat jag säkert missat på vägen kommer jag hitta när jag spelar om spelet. För det kommer jag att göra.

Annonser

Författare: SpeLinnea

Spelnörd med pyssliga fingrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s