SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

Kort om… vad jag spelat på sistone

6 kommentarer

Jag startade en ny kategori där jag snabbrecenserar spel jag klarat. Vissa spel vill man ju skriva sina intryck om, men känner inte att det kanske räcker till en fullskalig recension. I kategorin Kort om… kommer dessa hamna! Jag kör igång med tre spel direkt.


Me & My Katamari (PSP)


Katamari är en av mina favoritserier, så när jag förra året skaffade PSP så låg detta högt upp på att köpa-listan. Jag blev lyckans undulat när det visade sig att jag fick det i julklapp! Storymässigt den här gången ska du hjälpa djur på olika sätt. De kommer till dig och din käre far Kungen av kosmos till den ö som du själv får namnge. Någon vill ha stora saker, någon vackra, söta, runda… allt ska samlas på din katamari och senare formas till egna öar åt djuren. Gameplayet är detsamma, och grafiken är nästan rakt tagen från We love Katamari till PS2. Inte att det ser ut som ett PS2-spel, men designen på objekten och banorna påminner mycket om föregångaren. Celshading-grafiken gör sig väldigt bra på PSP.

Jag trodde det skulle bli väldigt meckigt att spela utan två styrspakar, men det funkade förvånansvärt bra i kontrollen trots knapparna. I början var jag lite förvirrad, men det tog inte lång tid innan jag rullade fram som det yrväder jag är när jag spelar Katamari.  Det är gulligt, trivsamt och verkligen fint med den sedvanliga raddan kusiner att hitta, saker att samla och större och större katamaris att rulla. Det som är synd är att det blir lite repetetivt. Vi har gjort det i två spel innan detta. Banor och musik återanvänds för många gånger, Kungens tjat blir FÖR tjatigt och svårighetsgraden låg då oavsett vad man ska samla bara behöver rulla upp hela skiten för att få en så stor katamari som det bara går. Skavankerna till trots så är det ju Katamari, och ett väldigt bra bärbart sådant jag kan rekommendera alla PSP-spelare.


Little Big Planet (PSP)

Little Big Planet till Playstation 3 är ett fantastiskt trevligt spel som jag hade jäkligt roligt med. Jag var väldigt tveksam till PSP-spelet till en början. Hur ska det kunna mäta sig med ett så stort spel som dessutom är på PS3? Grafiken är något nedskalad såklart, men jag blev fövånad över hur detaljrikt det faktiskt är. Det är alltså ett helt nytt spel, och inte PS3-banorna nertryckta på en pytteliten bostadsyta.  Sackboy kontrolleras precis som i konsolföregångaren – dvs lite sladdrigt och inte så precist som man alltid önskar, men det fungerar. Fler, lite pussligare moment i spelet ger en fin variation.

Min största besvikelse var att det inte går att köra multiplayer. Det var en av de stora behållningarna i PS3-spelet. För oavsett hur fint och roligt det är så känns det hela tiden som att det är ett spel man ska köra i co-op. Det fattas någon. Någon att dela allt med. Visst, man kan göra banor att lägga ut på internet som andra kan spela, men utan den funktionen (jag hade inte tillgång till wifi då) blir spelet lite ensamt och nästan ensligt. Man tröttnar fort på billiga dödar och buggiga spelmoment när man traskar omkring i det ensam. Är man fler är det lättare att skratta åt att man råkade gå in i spikar för femte gången. Om man inte fokuserar så mycket på just det, så är det ett trivsamt spel. Musiken och grafiken är på plats och jag trallar förnöjsamt omkring ibland. Det är bara synd att jag inte gör det lite oftare.


Streets of Rage II (Mega Drive)

FUCK YEAH!!! Som du ser på den fina och svulstiga 90-talsframsidan så är det här ett spel du slåss i. Jag spelade som superbiffen Max i co-op med min sambo. Det är ett välgjort om än överdrivet beat em up.  Bakgrunderna är finare än gubbarnas animationer, men det är väl lite det man får ta, med tanke på att inget nånsin flimrar trots 345 fiender på skärmen. Det var rätt svårt att inte få tag i sin medspelare och få till en superattack när man verkligen inte ville, mitt i all hetta. Friendly beating existerar alltså, så man får hålla sig undan om man kör i co-op. Karaktärsdesignen är späckad av stereotyper och saker som känns igen från andra spel under samma tidsperiod. Story är ju inte mycket att tala om, men det behövs inte i den här typen av spel. Att slåss är det som gäller. Pow pow!

Annonser

Författare: SpeLinnea

Spelnörd med pyssliga fingrar.

6 thoughts on “Kort om… vad jag spelat på sistone

  1. Tänk, Katamarispelen är något jag aldrig någonsin lyckats förstå tjusningen med. Jag behöver lite tydligare objektiv, tror jag. :p

  2. Jag fastnade aldrig för Me & My Katamari, men håller helt med dig om allt du säger om LBP! :)

  3. Skulle verkligen vilja testa LittleBigPlanet till psp, fast jag får vänta till psp2 kommer till ett vettigt pris som inte tar kål på ens plånbok. :)

    • PSP2 kommer inte ha en UMD-läsare, så vi får hoppas det kommer till PSN-store så du kan ladda ner det. Om inte annat så är ju original PSP:na asbilliga i begagnat skick. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s