SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

Spel har lärt mig att misslyckas

4 kommentarer

Under hela mitt liv har jag byggt upp min självkänsla kopplat till prestationer. Även om vänner och familj aldrig har pressat mig till något, har jag mer och mer hamnat i rollen att vara duktig. Jag har insett att jag länge levt på att vara just duktig. Det har i sin tur lett till att jag utvecklat en slags osynlig prestationsångest och framför allt en rädsla för att misslyckas. Vad är det då som är så himla svårt med att visa sig svag? Om jag inte klarar mina livsuppgifter, om jag inte är duktig, presterande, vem är jag då?

Man brukar fråga sig ibland vad man lär sig av spel. Vissa lyfter fram engelskan, samarbete eller pussellösning på den positiva sidan. Jag vill säga att jag lärt mig att misslyckas. ”Men hallå, misslyckanden är ju dåliga! Man spelar ju för att känna sig bra!” kanske några av er tänker nu. Jag har också tänkt så, de gånger en game over-skärm piskat mitt ansikte för femtionde gången och jag trött lägger ner min kontroll. Men på senare tid har jag fått en annan insikt i det hela. Jag kommer garanterat misslyckas i ett spel. Jag vet att jag kommer misslyckas, och jag gör det utan att blinka. Spel lär mig att försöka igen, och igen och igen. Det är genialiskt uppbyggt. Även om frustration kan infinna sig vid ett plötsligt misslyckande som beror på min prestation, så finns det alltid en vilja inom mig att fortsätta och inte ge upp.

Den här vansinnigt svåra utmaningen som jag normalt sett skulle bryta ihop för att ta mig igenom i verkligheten, tar jag plötsligt med en klackspark när det gäller ett spel. Att förlora är ingen big deal.
Det är också lättare att sluta upp med generaliseringar när man spelar. Jag kanske inte är särskilt bra på ett specifikt spel, men ser mina fallenheter i andra titlar. I verkligheten så är jag värdelös, på grund av att det jag gör just då är nåt jag inte är bra på. Fantasi är ju alltid fantasi, och även om mina talanger av att trycka på knappar inte är direkt applicerbar på verkligheten, så är tankesättet i hur man tacklar utmaningar det. Så ibland kan det absolut hjälpa att se livet som ett spel där man själv sätter reglerna i jakten på utdelning.

Och ibland är vinsten att inse att ett misslyckande är helt okej den största av dem alla.

Annonser

Författare: SpeLinnea

Spelnörd med pyssliga fingrar.

4 thoughts on “Spel har lärt mig att misslyckas

  1. Vad jobbigt att känna att man måste prestera bra hela tiden, det tär ju fruktansvärt på psyket! Men då tackar jag spelen om dem lärt dig att det är OK att misslyckas! För det gör man, man kan inte alltid vara duktig och bra på allt, ingen är det. Du är ju fruktansvärt duktig på många saker! Skriva, fota, virka, laga mat, träna lilla D och massa massa mer! Kram Leo!

  2. Jag önskar jag kunde tänka så fast det har nog mer att göra med att jag har NOLL tålamod. Om jag inte klarar av en sak på ett par gånger i ett spel så lägger jag ner och spelar något annat ett tag. Sen kaaaanske jag kommer tillbaka till det första spelet om jag inte är alldeles för stolt för att ta ett till ev nederlag…
    Ja jag vet… its stupid, men så fungerar jag :D

    • Hej Bumpi!
      För mig finns det ingen direkt stolthet i att klara ett spel överlag, så jag har inte själv det problemet med att ge upp pga stolthet.
      Ibland är jag i såna faser då jag också har noll tålamod när det gäller spelmoment. Blir riktigt känslosamt här hemma ibland, men det brukar alltid hjälpa att lugna sig och komma tillbaks till det senare. :)

  3. <3 Du är klok och awesome.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s