SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

Feminism, film- och spelsnack med Edith Olsson

Lämna en kommentar

 edith Edith är en tv-spelande socialantropolog och videobutiksanställd som har lång erfarenhet av bloggosfären och forumvärlden. Hon brinner för frågor som rör feminism i både film och spel.  Just nu är hon aktuell som filmskribent för Nöjesguiden.

Jag har fått chansen att intervjua Edith kring all sin fantastiska kunskap och erfarenhet, om feminism, film, Bechdeltestet och vad som är viktiga frågor i spelvärlden just nu.

Hur blev du intresserad av spel och film?

Jag älskade TV när jag var liten, så alla medier som hade med det att göra blev lockande. Med vuxna ögon kan jag ju säga att det är effekten av att dela med sig av en upplevelse eller historia på ett så effektivt sätt som fascinerar mig.

Typ autentisk barndomsbild.

Typ autentisk barndomsbild.

Även om publiken alltid tolkar filmen eller spelet med sina egna filter så är det ju en mer ”bestämd” version av en berättelse som vi får ta del av än när vi t. ex. läser böcker eller hör historier. Nu, jag var en bokslukare och dagdrömmare som barn också så jag tror att jag gillade hur man lyckades förverkliga andras/egna visioner och förmedla dem. Samtidigt har jag alltid varit medveten om begränsningarna (som jag kommer ihåg det i alla fall) och gått igång på när man försöka utmana dem.

 

Sju år i videobutik måste ha genererat en del anekdoter. Har du någon du vill berätta om? 

tumblr_mwfgxogSd41si3gq6o1_500

Hahaha, jaaa… Alltså det finns ju återkommande konstigheter och dumheter, som i alla servicejobb. Typ ”Det finns inga filmer!” (bara 10.000+ titlar men ok?) eller ”Allt är bara skitfilmer” (håller i 3 stycken Oscars-vinnare men ok?). Etc. Den listan kan göras lång. Sen generellt så anses filmer med män = bra, kvinnor = dåligt. Precis som filmer ”för män” = bra, filmer ”för kvinnor” = dåligt. Av både kvinnor och män, det är jättetråkigt. Filmbranschen är jättetråkig.

(vanligt biobesök)

(vanligt biobesök)

Men min favoritupplevelse, i sin absurdhet, var en man som frågade om rekommendationer, gärna komedier. Jag kände in hans preferenser ett tag, föreslog några, och vi hittade Napoleon Dynamite. Det är inte en film för alla, men jag beskrev den ganska exakt och han verkade gilla det. Dagen efter kom han tillbaks, inte sur utan mer chockad och la den på disken och frågade: ”Tycker du sånt här är roligt?” i samma ton som om jag hade gett honom en snuff-film. Han var kul.


Vilka är dina favoritgenrer? Spel/film

Egentligen är det väl bra film och bra spel som är favoriterna, oberoende på genre. Men jag är ju svag för turbaserade RPGn, vilket idag blir nästan endast JRPGn – en sjukt otrendig genre har jag förstått. Pusselspel med hjärta och hjärna blir jag också direkt besatt av, samt vida stora världar att utforska med pistol, svärd eller bara till fots. Jag dras ofta till många japanska spel som jag försöker traggla mig igenom, för jag känner att de är mindre genre-låsta och något mer utflippade än de i Europa.

 (typiskt kul gäng)

(typiskt kul gäng)

Jag är också en recovering Simsare, var tvungen att sluta cold turkey, där jag främst gillade att bygga saker. Känner mig alltså extremt attraherad av Minecraft, men inser att jag inte har tid för den typen av besatthet just nu.

I film så har de som klassas som The Twlight Zone på Stockholms filmfestival alltid varit mest intressanta. Det blir mycket skräck förstås, men också allt som flörtar med mörker eller det bisarra, egentligen oftast är det bara alternativa sätt att berätta historier. Filmer som lyckas förvirra en eller effektivt kommunicerar en känsla, speciellt om man som erfaren filmnörd blir förvånad, ligger mig varmast om hjärtat.

Där är en salig blandning av Kubrick, Lynch, Wong Kar-Wai, Naruse, båda Coppola, Tarantino, Coenbröderna, Miyazaki och en jättelång lista som vi inte har plats för här. Storheten i Star Wars (de gamla förstås!) kommer jag heller aldrig sluta prata om, och jag ser all japansk skräck jag kommer över – hur tråkig den än är.

(yup. Keep em coming.)

(yup. Keep em coming.)

Vad gör egentligen en socialantropolog?

Den korta versionen är att vi studerar folk. Man tittar på en grupp (så gott det går att säga att det är en grupp) eller ett ”fält”, försöker kartlägga och förstå dess sociala system och logik, hur de agerar i dem och navigerar möjligheter och begränsningar. Typ. Så det är ett mikro- och makroperspektiv som man hela tiden alternerar emellan, individens upplevelser och hur det relaterar till det större; samhället, internet, världen eller så. De traditionella metoderna är fältarbete med deltagande observation och intervjuer under lång tid, men det finns pågående diskussioner om hur man ska undersöka världen i förändring.


Har du använt de kunskaper du har i arbetet att analysera dina hobbies?

Om kunskaperna refererar till socialantropologin så ja, absolut. Vi får väldigt tidigt lära oss ansvaret vi har med representation, ”hur framställer vi egentligen de här människorna?”, och hur det får livs levande konsekvenser. Så med det i bakhuvudet är det väldigt svårt att förstå den ensidiga representationen i både spel och film. Sen lär man sig att lägga ihop ”tidens anda” och popkulturens reaktioner på den, så man tycker sig se trender och utvecklingar. Men man har lärt sig att inte bara ”se saker för vad de är”, utan se mekanismerna bakom.
Till exempel så är Sopranos och Mad Men två väldigt framgångsrika TVserier, både hos publik och kritiker, som skildrar direkt kvinnofientliga miljöer. Man kan absolut hävda att de har starka kvinnoporträtt också, men det brukar oftast säga att de skildrar dessa världar ”på riktigt”. Ja, organiserad brottslighet är mansdominerad, så även reklambyråer på 1960-talet. Men varför väljer ni att skildra dessa mijöer, berätta dessa historier? Att popkultur hjälper oss skapa identiteter och kategorisera världen är liksom ingen nyhet, så var är all popkultur som är lika komplex som verkligheten?

(google "real gamer" och man får sån här skit - vad och hur man ska spela som tjej och hur man ska se ut. Gtfo ur mina spel, tråkmånsar.)

(Googla ”real gamer” och man får sån här skit – vad och hur man ska spela som tjej och hur man ska se ut. Gtfo ur mina spel, tråkmånsar.)


När man lär sig titta på sociala fält så slås man också av hur fullständigt stört och (tyvärr) jättevaligt spelcommunityt är. Det finns en reproducerande ”norm” som aldrig funnits på riktigt, och alla som försöker ändra på den drabbas av hårda socialiseringsprocesser (klumpigt uttryckt). Men det finns också ett enormt utrymme för agens, att gå runt de upplevda begränsningarna med de medel man har. Framförallt är spelcommunityt, precis som alla andra, INTE homogent – det bara tror sig vara det. Precis som filmcommunityt finns det en upplevd problematik mellan att ha varit den som var utanför och egen till att förlika sig med att man faktiskt är ganska mainstream. Sådant brukar just leda till en ”skärpning” av identiteten, vem som egentligen får kalla sig film- eller spelnörd.DWP1

Kunskaperna från videobutiken har just visat på hur högre värderat det ”manliga” är, och hur den vite mannen alltid är norm. Det är den vite mannens blick vi oftast ser genom när vi ser på film (och spelar spel), och representationen bestäms av det. Token-figurer, rasifierade eller kvinnliga, får vara med på nåder och alltid som den Andra. Den som komplementerar mannen. Det finns förstås få exempel där det här frångås – de får man varje gång man tar upp det här problemet. Precis som med att det bara är att ”välja bort” sina intressen om de exkluderar en är inte det en förklaringsmodell jag är intresserad av. Procent talar sitt tydliga språk, och måste sättas i samband till hur vi upplever och sorterar världen.


Du har en fabläss för skräckfilm, hur tycker du den kvinnliga representationen ter sig där jämfört med spel?

Ja, oj. Alltså såhär; kvinnor i skräckfilm är ju alltid sedda genom den manliga blicken. De är utsatta, rädda, blir straffade för sin sexualitet, har lite kläder på sig, blir plågade – det är på så sätt ett uttryck för kvinnohat egentligen. Samtidigt, och detta är inte att förglömma, så är kvinnorna i skräck överlevarna.

De som slår tillbaks, och framförallt de som är hela personer. Istället för att kompletera mannen så har de en egen historia, en egen personlighet och de allra flesta skräckfilmer klarar bechdeltestet med råge. Kvinnor får vara aktörer, hjältar, starka och sårbara samtidigt i skräck, något man annars bara ser i riktigt genomtänkta dramer. De kan också vara skurken/ondskan, vara ordentligt kraftfulla och behöver inte vara mjuka, snygga eller tillmötesgående. Sen finns det en massa andra aspekter med kvinnor i skräck att gå in på, men det spar vi på till en annan dag annars blir det en mindre avhandling här.

rec-3-2

Jämförelsevis med spel så är det betydligt vanligare att se kvinnor som hela personer i skräck, istället för ett bihang eller komplement. Det finns absolut några spel där kvinnan får vara en hel person, och så finns det spel där man får välja karaktär själv, men allt som oftast tvingas jag som spelare in i en mans roll och blick, där kvinnor existerar för att ”fylla” mannens berättelse med löften om romantik, sex, äventyr eller ridderlighet så måste de hjälpas och räddas. Sedan kan vissa av dessa kvinnliga karaktärer vara ”starka” och kick ass på alla sätt, men de är fortfarande inte hela personer. I JRPGn blir det här lite krångligt, eftersom man ofta iklär sig rollen som en väldigt tyst och passiv man (ett utrymme som spelaren själv får fylla) och alltså är hela ditt party en bunt ganska endimensionella figurer, men då blir det uppenbart vem man riktar sig till i och med att man alltid ska rädda rodnande maidens.

Bechdel-testet är ett sätt att se om kvinnors roller och representation i film är på egna villkor. Är tester överförbart på spel? Vilka andra saker bör man i ditt tycke ta hänsyn till när det gäller just interaktiv media?

Bra fråga, som jag kanske inte har något bra svar på. Bechdel-testet är bra för att det är så enkelt att visa på kvinnlig representation utan att filmen i sig kanske är särskilt, hur ska man säga, feministiskt ok. Basically, så länge Cathy & Sarah pratar om lipgloss är ju filmen ”räddad” vilket ju är en ganska låg nivå att lägga sig på. Med det sagt är det ju sorgligt hur få filmer som faktiskt passerar. När jag ser på och diskuterar film vill jag ofta lyfta frågorna; vems historia är det vi ser, vem har tagit sig an tolkningen. Bechdeltestet är bit på vägen, och sedan tror jag det är en fråga om att nöta ner invanda system. Fler kvinnliga regissörer och manusförfattare kommer ändra på det, förr eller senare – jag hoppas på förr?! Otålig är jag, och trött på att se samma historier om och om igen. Kom igen nu!

kendrick_2433803b

När det kommer till spel så tror jag i teorin att Bechdeltestet och andra tester/krav går att applicera rakt över. I praktiken blir det svårt i och med att mediet ofta går ut på att en ensam spelare träffar folk, så få utrymmen där man får se namngivna kvinnor prata om saker. Här vill jag tillägga att många JRPGn klarar detta, trots att de är knas på andra vis. Jag önskar att jag kunde säga att utvecklingen i båda branscher kändes så enkla, att det bara var en fråga om att belysa problemet och låta tiden ha sin gång (med lite kritiker på sin sida), men jag är lite mer pessimistisk med spelbranschen.

Så som jag upplevt det är filmbranschen mer ”trendkänslig”, råder det feministiska idéer i samhällsklimatet så görs det mer filmer med kvinnliga huvudroller. I och med att film anses vara ett ”passivt” medium så har skaparna också friheten att strunta i testpublik, om de önskar, och kan leka mer med publikens förväntningar. I spelbranschen förefaller man luta sig på stereotypt berättande för att spelaren ska förstå uppgifterna och problemlösningen, varav man känner att man måste ta in testpublikens reaktioner. Blanda det med en hel del skev demografi som marknadsförare tro sig sitta på så har vi en molotovcocktail av konservativ dumhet. Men jag tror att vi kanske får börja där, ordentlig kartläggning av vilka som köper och spelar spel, bechdeltestet tills vi kommer på något bättre och precis som andra mediaforskare visa på bilderna som används för att marknadsföra. Sen, som parantes, så kan ju idéen om ”tjej”- och ”killspel” bara försvinna, här har leverantörer, handeln och speljournalister ett ansvar.

Säger vem, exakt?

Säger vem, exakt?


Hur bemöts du som kvinna i mansdominerade hobbies idag jämfört med för tio år sen?

Oj. Ännu en bra fråga. Om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt undvikit de ”värsta” ställena de senaste åren, det kanske har blivit bättre i online multiplayers eller i LAN- och rollspelssammanhang, men jag har liksom inte varit villig att chansa. Sen har jag mindre tid över idag än vad jag hade för tio år sedan att verkligen götta ner mig och delta aktivt i de sammanhangen också.

Typiskt skön stämning.

Typiskt skön stämning.


Såhär, det som har ändrats; På plussidan så är vi på internet fler tjejer och vi hörs, och speljournalister har börjat lyssna och skriva. Därmed blir det svårare och svårare för folk att faktiskt säga att våra upplevelser är isolerade händelser, även om många fortfarande gör det. Jag upplever en viss minskning av att vara ”the girlfriend”, bihanget, också. Med internet kan jag ta del av och sprida spelnyheter och hålla koll på mina intressen snabbare, och det sker inte uteslutande genom nåt sorts sexist-filter längre. Woho!


På minussidan har jag väldigt svårt att föreställa mig hur jag skulle ha blivit mordhotad för tio år sen, men det hände för ett tag sen för att jag uttryckte åsikter om spelbranschen och var tjej. Eftersom fler och fler spelar (YAY!) så märkte jag också hur jag snabbt vande mig att spela under ett manligt alias, för att slippa höra hur mycket jag suger och det gör jag fortfarande. I och med att frågorna om representation i spel lyfts så upplever jag också att folk nu gärna pekar på att det lyfts och nöjer sig där, typ ”Jamen vi pratar ju om det hela tiden, alltså är det inte ett problem” eller ”jamen nu är det fler kvinnliga programmerare än nånsin!”, och så var det inte för tio år sedan när man fortfarande sågs som nåt exotiskt unikt exemplar.

Det som är precis som för tio år sedan är reaktionerna i mötet ansikte mot ansikte, då är det fortfarande ”vadå du är tjej och gamer? 

aubrey-plaza-stutter

och sedan testet på hur ”riktig” gamer man är, vilket min sambo (dude) slipper helt, trots att han är väldigt smal i sina spelpreferenser. Det här testandet råder i filmsammanhang också, heeela tiden, och är så sjukt tråkigt och exkluderande. Framförallt tror jag inte att de förstår att de sätter sig i en position att bestämma ”rätt” och ”fel” i jättebreda medium, eller att de mest gör det mot tjejer. Jag har däremot slutat försöka klara testerna. Eller svara för alla tjejer som spel- eller filmnördar, det vore ju bara dumt?

Vilka är de för dig viktigaste frågorna att lyfta fram när det gäller spelvärlden och feminism?

Hahaha, jättemånga. Men egentligen tycker jag de kan kokas ner till två.

Representation. Alltså, sluta vara så tråkiga. Släpp in tjejer, rasifierade, funkisar, hbtqr i centrala roller. Vi spelar redan spelen, låt oss vara med på riktigt. Berätta nya historier, våra historier.

Respekt i communityt. Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på hur folk blir behandlade i spelcommunityn, och jag har ingen lösning på hur vi ska hamna rätt där. Jag tänker att det också är en fråga om att nöta ner konstruerade bilder av hur det har varit, så att hur det är faktiskt får plats. Samtidigt så kan jag inte vara pedagogisk och snäll när det ofta är en grupp mansbarn som sitter och gnäller för att andra vill ”ta deras grejer” (det var aldrig deras från början), och spyr ur sig hemska saker om sina medmänniskor – som dessutom delar intressen med dem. De har redan en hel värld som är anpassad efter dom, även om de säkert inte upplever det så, de kan väl dela med sig av några påhittade världar utan att gnälla så mycket?

Annonser

Författare: Gästbloggare

Jag gästbloggar hos SpeLinnea!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s