SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

”Men det är ju MITT spel!”

5 kommentarer

Snorig

Jag önskar att det här inlägget kunde handla om hur kul jag hade på Female Arena i helgen, men så jäkla klart vaknade jag upp på fredagen med en jäkla förkylning. Det kan inte bara vara jag som drömmer extra konstigheter när man är sjuk? I min dröm var jag på en strand i byn där föräldrahemmet ligger. Jättemånga människor på plats och det var sommar och gött. Så plötsligt dyker en Dr Bombay-look alike upp och bara börjar skjuta vilt omkring sig. Och jag hann tänka ”vad var det jag sa!” samt ”fan i helvete det är nya Breivik.” *logisk_drömtjej_89*

Istället har jag tänkt skriva lite om ett fenomen jag upplevt några gånger. Ni vet när man lyssnar på ett band eller ser en film som inte är så känd. Man blir ett fan till den artisten, bandet, skådespelaren, regissören eller vad det nu kan vara. Ibland pågår detta i flera år, man bygger upp nästan som en relation till skaparna av det man gillar. För det man gör medan man spelar/lyssnar/ser är så starkt förknippat med ens egna liv så det känns som man upplevt allt tillsammans. Att de verkligen förstår en, delar något slags band med en. Den här fasen är väldigt trevlig och mysig. Kanske delar man med sig till närmaste kompisarna och de får också en liknande känsla. Outtalad eller ej.

Så kommer då dagen då skaparna av det man gillar faktiskt blir känd. Iallafall inför en större publik än man trott. Kanske till och med att nån bekant frågar en om man hört talas om skaparna i fråga. Åtminstone jag kan känna en frustration i det här läget.  Logiskt sett borde man göra allt för att så många som möjligt ska få uppleva samma fantastiska saker som man själv upplevt. Men nä, istället kan man tjura och tänka ”men det är ju MITT spel!” Att det här är nånting privat och eget, bara för mig. Ungefär som att det finns en maxgräns på över hur många gånger en upplevelse kan delas innan den tar slut. Men det är ju inte sant. För ju fler gånger det delas desto fler gånger kan ju en person må lika bra som jag gjort medan jag spelat ett  särskilt spel.

Det är kanske därför så många vill poängtera att de minsann lyssnade på en artist eller spelade ett spel innan det blev känt. Och många gånger så förknippar man kändisskap med sellout och att saker automatiskt kommer bli sämre. Som ju fler kockar desto sämre soppa. Att när någon eller något har nått en viss status av kändhet så går det automatiskt utför. Men varför skulle det? Fan, embrejsa the moment med att ha fler personer att få snacka något du gillar med. Det ÄR redan mitt spel, och ditt spel och alla andras spel. Andras upplevelser behöver inte vara lika som dina. Alla behöver inte gilla det som det viset du gör. Man har naturligtvis all rätt att klaga och problematisera också.

Och framför allt inse att ingen kommer ta de känslor du har för spelet ifrån dig.

Annonser

Författare: SpeLinnea

Spelnörd med pyssliga fingrar.

5 thoughts on “”Men det är ju MITT spel!”

  1. tycker det är intressant framförallt typ att jag kan lyssna på någon låt eller samtidigt som jag t.ex läser en specifik bok så blir låten förknippad med de känslor jag fick av boken. så när andra lyssnar på samma låt och får typ ”festkänsla” eller någon känsla som inte stämmer med boken blir jag så provocerad, jag tänker ”ni FATTAR INTE” men egentligen är det bara jag som gett låten en ny sida ^^

  2. Åh, känner igen mig i det här inlägget. Men som du säger – det är ju så mycket roligare att dela någonting än att bara ha det för sig själv. Vem ska man annars prata om det med?

  3. Åhhh, jag känner Verkligen igen mig! Ta Bruce till exempel. Hela livet går en omkring och letar efter någon som förstår och uppskattar Bruce lika mycket som en själv… framtill dess att det faktiskt är konsertdags, och 50 000 andra älskar eller åtminstone gillar honom väldigt mycket. Gissa vem som står med smalnande ögon och armarna i kors och missunnar varenda jävel möjligheten att stå framför mig.
    Hmm, det här kanske har mer med att göra med någon sorts kronisk bitterhet över att jag är kort och har dålig syn, nu när jag tänker efter… ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s