SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon


2 kommentarer

Låt mig ha rätten att slippa kvinnofientlig reklam

Det finns många olika betallösningar idag för att skapare av onlinematerial ska få ersättning för sitt arbete. Doneringar, kickstarterprojekt, Patreon, plusprenumerationer för utvalda artiklar, att betala efter ett visst antal konsumerade verk eller inträdesavgifter.  Men den allra vanligaste formen är att ha allt material gratis, men istället ha annonser och reklam som ger intäkter. Men det finns en stor jäkla hake med annonser – när de riktar sig till kvinnor.

Jag missunnar såklart ingen att få betalt för sitt arbete, online eller offline. Det som ger en jobbig situation för mig är att annonseringar är så brutalt anti allt jag känner och står för, och därmed också anti kvinnor. (Nu uttrycker jag mig könsbinärt i hela texten, på grund av att annonsering fortfarande utformas efter det.)

”Det är väl inga problem att få annonser av sånt som du skulle kunna tänkas köpa?”
I en perfekt värld är det ju inte det, det verkar ju nästan rimligt. Om jag har googlat på badrumsspeglar så kommer företag som säljer badrumsattiraljer upp i annonser upp. Men riktigt så enkelt är det inte. Det spelar ingen roll hur många coola tvspels-trailers jag kollat eller hur ofta jag sökt på teknikrelaterade saker på google. Jag är ändå kartlagd som kvinna och med det följer otroligt mycket negativt för min onlinenärvaro.

ign_bröst

Första gången jag gick in på svenska IGN via mobilen möttes jag av denna reklam. Jag har kontaktat dem och annonsen är nu bortplockad.

”All reklam är ju jobbig, inte bara för kvinnor!”
Ja, nästan all reklam och annonser är irriterande. Men det är en annan nivå när det riktas till kvinnor. Den är värre på alla sätt. Det är hela tiden budskap om att jag inte duger. Jag är inte värdig min egen kropp eller mina värderingar och jag reduceras ned till ett objekt hela tiden. Det är ska hetsas, skrämmas, trimmas och slimmas. Ska jag inte banta så ska jag förstora läpparna, lyfta brösten eller se till att min man (hej heteronormativt) tillfredsställs. Jag ska också hantera allt med hushållet och barnen, oavsett om jag har några. Gemensamt för alla annonser och reklamer är att jag inte kan värja mig. Jag kan ju inte bo under en sten, sätta skygglappar och aldrig mer ta till mig nån kultur eller aldrig mer besöka webbsidor. Förutom det, varför är JAG den som ska värja mig?

Även kvinnokroppen används i reklam som riktar sig till män. Vi ska uppsökas, erövras, förminskas och våldtas. Hur många gånger har du inte sett ”kåta slynor i ditt närområde” eller liknande, när du bara skulle söka efter typ brandvarnare? Kvinnor och kvinnors kroppar används som lockvaror på samma sätt som ”ta 2 betala för 1” eller smågodiset innan kassorna på ICA. Spelreklam är långt ifrån oskyldig, snarare tvärtom. Hur i fan ska jag kunna njuta av spelkultur när jag måste möta sånt här inte bara i reklamen utan som en stor del av spelet?

Sälj grej med tjej.

Sälj grej med tjej.

”Adblock är dumt för det blockerar företagts inkomstkälla!”
Annonsblockerare är min enda chans till ett litet andningshål, till nåt som helst uppehåll i den bombardering  av kvinnofientlig reklam som sker dygnet runt, året runt. Ja, det är dumt att företag inte kan tjäna pengar på just mitt besök när jag har adblock på. Men varför är jag den som ska stå ut med att få skit, när det enda jag vill är att ta del av det onlinematerial som de erbjuder? Jag är helt med på många, många olika sätt att ge pengar till de som gör något jag tycker är bra. Men istället så innebär det att jag samtidigt måste känna mig som en skitdålig jävla människa på grund av annonser. När det är mindre företag eller enskilda personer jag verkligen gillar brukar jag försöka stå ut och stänga av adblock tillfälligt, men de siterna har oftast inte heller så tydligt kvinnofientlig reklam som större siter.

”Vad kan jag göra?”
Först och främst, säg i från! Skratta eller vifta bara inte bort det, låt företagen veta att det inte är okej när pissiga annonser visas. Acceptera inga ursäkter till att sånt ska få fortsätta visas. Sponsra de personer och siter du gillar via tjänster som Patreon.

Om du fortfarande vill använda google-tjänster (det är lite halvt omöjligt att låta bli i och med att jag använder Android) så kan du göra inställningar under Google Ads Settings. Jag har personligen satt av allting som skulle kunna grundas på mina intressen. Sen att det säkert finns kryphål för google och siter jag besöker är nåt man behöver vara medveten om.

Det du också kan göra är att använda sökmotorer som inte delar din privata information. Såsom DuckDuckGo. Det hjälper dig att förbli oidentifierad på nätet av företag.

Så nästa gång du tänkt basha någon som av någon anledning använder adblock, fundera över varför det kan vara en skitviktig åtgärd, en slags överlevnadsstrategi på nätet. Låt mig ha rätten att slippa kvinnofientlig reklam. Och låt oss jobba för att annonser som dessa inte ska få fucking finnas.

Annonser


2 kommentarer

LEAVE SPLATOON GIRL ALONE!!!!1

När jag i veckan googlade lite pressbilder för kommande Wii U-spelet Splatoon så hittade jag redan en del fanart. Vilket ju brukar vara väldigt kul och givande att kolla på. Dessvärre hade flera valt att tolka flickkaraktären i Splatoon på ett väldigt sexuellt sätt. I ett barnspel.

Ovan syns en reklamfilm för Splatoon och dess målgrupp är ju väldigt tydlig. Familjevänligt så det stänker (höhö) om det och färgglatt och nintendo:igt som sig bör.  Jag kan ju delvis fatta grejen om att göra något oskyldigt och förbjudet till något sexuellt lockande. Det är väl extra roligt med kopplingen till tentakelporr genom att karaktärerna kan förvandla sig till bläckfiskar. Men måste varenda jävla karaktär av kvinnligt kodad könstillhörighet bli sexualiserad? Och speciellt en flicka, ett jävla barn.

Det kan komma undanflykter i stil med att man bara gillar stilen på spelet och ville träna på att rita kroppar, men ha lite  moral i kroppen och rita en vuxen jävla person iallafall, om det nu tvunget måste ske. Ja, det är karaktärer som är skapade för ett spel till barn, men känns det verkligen rimligt ända in i hjärteroten att rita splatoon girl naken och vresande? För vems ögon skapar man den bilden? Varenda gång en kvinna är med i ett spel så kommer hon reduceras till sin kropp, och sin kropp enbart. Att finnas där redo för den manliga blicken och eviga ståfräset. ”Ammeh manliga karaktärer sexualiseras också!” Ja, i den utsträckningen att de ska spänna på kvinnokaraktären.

Jag kommer visa några fanartbilder jag hittade nedan. Inte de allra grövsta kan tilläggas, det får ni söka upp själva. Några är löjligt dåliga, men det tråkiga är att några är rätt välgjorda. Jag tycker det är jävligt trist att det är såhär. Och ingen bild hittades med Splatoon boy i liknande sexuella poser. *surprise, surprise!* Vad tror ni det beror på?

NSFW  NSFW  NSFW  NSFW  NSFW  NSFW  NSFW

Läs mer


1 kommentar

Allting vettigt jag lärt mig har jag lärt mig av kvinnor

I helgen var det internationella kvinnodagen, som få eller ingen missade. Jag tänker på hur olika kvinnor har påverkat mig i mitt liv. Så jävla många positiva krafter som snurrar inom mig när jag tänker på det. Enbart varma känslor för alla kvinnor jag lärt känna, där jag tagit del av hennes historia, kunskap, vänskap eller trygghet. 

Det är svårt att skriva om detta utan att det ses som tomma ord och uppradade floskler, men jag är väldigt ärlig i mina yttranden och jag hoppas att du som läser kan ta åt dig precis det jag vill säga. Allting vettigt jag lärt mig har jag lärt mig av kvinnor. Det känns lite som ett uppvaknande att inse det. Att jag och min tid på jorden är inspirerad från allting bra som kommit från alla kvinnor jag lärt känna genom åren. Att dessa fantastiska inren har fyllt och fyller ett syfte, för mig och många andra. Och detta syfte kommer gå vidare från generation till generation, av lika och än mer kraftfyllda kvinnor.

Från botten av mitt innersta inre vill jag säga att jag älskar er, allihopa.

Från botten av mitt innersta inre vill jag säga att jag älskar er, allihopa. Alla kvinnor som kämpar, som står på barrikaden, som engagerar sig, som jobbar och sliter för oss andra. Men också alla som inte har orken kvar, som sagt fuck it, som blivit psykiskt brända, gett upp, som inte tror sig kunna. Ni är alla fantastiska och jag står bakom er till hundratio procent. Låt inget stoppa oss, och låt oss fortsätta sprida detta till varandra.


Lämna en kommentar

Feminism, film- och spelsnack med Edith Olsson

 edith Edith är en tv-spelande socialantropolog och videobutiksanställd som har lång erfarenhet av bloggosfären och forumvärlden. Hon brinner för frågor som rör feminism i både film och spel.  Just nu är hon aktuell som filmskribent för Nöjesguiden.

Jag har fått chansen att intervjua Edith kring all sin fantastiska kunskap och erfarenhet, om feminism, film, Bechdeltestet och vad som är viktiga frågor i spelvärlden just nu.

Hur blev du intresserad av spel och film?

Jag älskade TV när jag var liten, så alla medier som hade med det att göra blev lockande. Med vuxna ögon kan jag ju säga att det är effekten av att dela med sig av en upplevelse eller historia på ett så effektivt sätt som fascinerar mig.

Typ autentisk barndomsbild.

Typ autentisk barndomsbild.

Även om publiken alltid tolkar filmen eller spelet med sina egna filter så är det ju en mer ”bestämd” version av en berättelse som vi får ta del av än när vi t. ex. läser böcker eller hör historier. Nu, jag var en bokslukare och dagdrömmare som barn också så jag tror att jag gillade hur man lyckades förverkliga andras/egna visioner och förmedla dem. Samtidigt har jag alltid varit medveten om begränsningarna (som jag kommer ihåg det i alla fall) och gått igång på när man försöka utmana dem.

Läs mer


6 kommentarer

Vad jag inte gillar med spelvärlden, del 7284312

notsopleased

Det som gör mig argast i spelvärlden är oftast kulturen runt spelen, mer än spelen i sig. En kultur som som visserligen blomstrar men till vilket pris? Vi ser dagligen hot och hat (eller som män brukar kalla det, skämt) om våldtäkt, våra familjer, vår sexualitet eller utseende. Ibland levs även dessa ”skämt” ut och hoten blir till verklighet. En kultur som länge levt efter männens villkor ser en förändring, och det här är responsen?

Utöver de direkta hatarna så finns såklart de ”sköna snubbarna” som agerar utefter vad deras favorit-youtubare (en skrikig man) har sagt. Det kan ju inte vara så farligt, min tjej känner sig inte alls objektifierad och hon är ditt och datt och samma tugg går runt runt igen. Kontentan är oftast att kvinnor överreagerar, att Sarkeesian egentligen bara är en gnällkärring och att separatistiska event för kvinnor är orsaken till sexism i spelvärlden, inte mäns ageranden inom spelkulturen. För det räcker inte med att vara nån som inte är ett sexistiskt as online.

”Du kan inte luta dig tillbaka och tro att du är en hjälte för du beter dig i minsta möjliga mån acceptabelt i spelvärlden”

Du kan inte luta dig tillbaka och tro att du är en hjälte för du beter dig i minsta möjliga mån acceptabelt i spelvärlden. Det frustrerar mig enormt när män ser sig själva som ”goda gamers” och tar sig tolkningsföreträde för kvinnors sakfrågor. ”Jag anser inte det är sexistiskt att..” men vet du fucking vad, det är inte en tolkningsfråga och allra minst för dig. En person som är upp för förändringen inom spelvärlden kommer fatta att det är dags att sitta ner, lyssna och förstå vad vi säger. Inte härja, härska och trycka ner som det varit i alla jävla tider. Det blir en brokig färd, men du och alla andra är skyldiga oss den förändring vi så länge kämpat för.

Jag deltog med den här texten i en miniserie av Thomas Arnroth om arga spelkvinnor. 
Del 1 finns att läsa här. Del 2 finns här.


Lämna en kommentar

Gästblogg: Mer rollspel åt folket

Vad kul att få skriva lite om rollspel, det har jag gjord alldeles för lite trots att jag har en egen blogg. Det har liksom aldrig kommit upp. Är ni läsare av SpeLinnea så vet ni säkert vad ett rollspel är så det behöver jag inte förklara, jag nöjer mig med att definiera vilken sorts rollspelare jag är.

Jag har alltid gillat grejen med att låtsas och fantisera, såsom barn ofta gillar att göra. Jag växte aldrig ur det och det är jag glad för. På sätt och vis ångrar jag att jag föddes på 80-talet för att det känns som om ungdomar idag möts av en mer öppen syn till oss konstiga varelser som kastar tärningar med alldeles för många sidor och låtsas vara alver, dvärgar och magiker. I min barndom var det mest riktiga nördpojkar som spelade och även de sågs som mystiska losers som förmodligen skulle växa upp och bli seriemördare hela bunten. Var du tjej och ville spela rollspel, ja då var du en konstig rymdvarelse från planeten knasboll. Jag har alltid varit bitter över det faktum att rollspelare kan kallas konstiga av människor som målar ansiktet gult och blått och betalar många pengar för att titta på folk som jagar en boll. Nu ska jag dock inte vara bitter, geek-kulturen blir mer och mer accepterad och även mansdominansen har tunnats ut ganska rejält. Det finns arbete kvar att göra men med mina rötter i 80-talet tycker jag det ser mycket ljusare ut idag än det gjorde då. Jag avundas er, dagens ungdom.

Ja jag var bitter på hur mycket av omvärlden såg på mina rollspelsvanor men inte tillräckligt för att sluta, eller dra ner på det. Rollspel har format en stor del av den människa jag är idag och det finns sidor hos mig själv jag älskar som nog aldrig kommit fram om jag inte spelat. För mig handlar det om karaktären, dess liv, minnen, förhållanden, kärlek, hat och.. ja ni förstår. Det jag är mindre fäst vid är inhåvandet av erfarenhets poäng, levels, epic loot, magiska vapen, det betyder ingenting för mig. Den stunden då en annan karaktär, eller en SLP (spelledarperson) säger nåt oväntat och min karaktär svarar hastigt och spontant med min egen mun utan att jag som spelare planerat det, när karaktären har blivit en levande person i min hjärna och kan överraska mig, det är bland det bästa jag vet här i livet. Om jag drömmer första-personsdrömmar som en av mina rollspelskaraktärer då vet jag att det har varit ett bra spelmöte.

purrechar
Det har varit ett sådant nöje att utvecklas av rollspel, och se vänner utvecklas och upptäcka nya saker, folk som ändrat livsfilosofi för att de ställts inför ett val som de aldrig hade kunnat uppleva i den dystra tråkiga verkligheten, en kille som spelade kvinnlig karaktär för att vilja utveckla ett bredare perspektiv på sin människosyn, folk som blivit ovänner i verkligheten men försonats efter att ha hjälpt varandra i stridens hetta, hur skulle jag någonsin kunna annat än att älska rollspel?

Min bloggavatar är faktiskt baserad på en rollspelskaraktär, jag är inte riktigt som henne i verkligheten – hon är mycket mer våldsam och auktoritär än vad jag är personligen men jag trivs med den fluffiga kattgestalten, därför är det, här på nätet, så jag presenterar mig. Jag ber om ursäkt om någon läsare lider av digital pälsallergi.

Jag har faktiskt en poäng, det här är inte bara ett fåfängt försök att få folk att läsa om mig. Rollspel är mycket mer accepterat nu än det var förr och tjejer möter inte alls lika mycket motstånd längre men jag vill gå längre. Jag är övertygad om att världen skulle vara bättre om det fanns fler folk spelat rollspel än folk som aldrig provat. Jag tror rollspel skulle vara jättenyttigt för barn.

Jag har spelat rollspel med barn i min släkt länge, i åldrar fem och uppåt. När de är mycket unga skapar jag ett eget, väldigt enkelt system där de i början kan få spela sig själva – första gången handlade det om att lösa en konflikt mellan rumpnissarna i skogen. en annan gång var de tvungna att ta tillbaka pappas bilnycklar som blivit stulna av en liten vätte. När de blir äldre tar jag till lite mer fantasy och på sistone har det blivit western, ja till och med ett äventyr baserat på HP. Lovecraft (detta ångrar jag lite då jag faktiskt gav dem mardrömmar). Ibland har de tagit med vänner som jag fått lära känna och även barn som varit skeptiska i början har öppnat upp sig och älskat att spela. Om någon tvekat i denna fråga så kan jag intyga att barn kan vara helt suveräna rollspelare. En flicka som fått lära sig vara timid och snäll tog i spelvärlden upp enormt med plats och utmanade otrevliga människor till dueller. En pojke spärrade upp ögonen när han såg en tom ruta bredvid texten ‘kön’ på rollformuläret och frågade med glad förvåning ”Kan jag vara tjej?”. Jag nickade och svarade att det gick naturligtvis bra. Pojken spelade en flicka på ett väldigt naturligt sätt, var noga i val av kläder och utstyrsel men fastnade aldrig i snäva könsstereotyper. Han har varit med i spel flera gånger och har alltid valt att spela tjej och ingen i gruppen har någonsin försökt förlöjliga honom för det. Jag kan inte säga någonting om hans personliga identitet men jag är övertygad om att han, liksom alla andra barn vi spelat med, har fått positiv utveckling och upplevelser som det inte riktigt går att få på andra sätt än rollspel.

Barnlek kan ju ofta bli som ett rollspel, men denna form av spel som jag pratar om, strukturerat och lett av en spelledare, ger upplevelsen ett nytt perspektiv där fantasin får flöda fritt men gärningar och ordval ändå får konsekvenser. Spelet blir en brygga mellan fantasi och verklighet som jag tror det ger en väldigt positiv effekt, inte bara i en rolig och social aktivitet men också i personlig utveckling och människosyn. – För att spela en karaktär måste vi per definition kunna kliva ut ur oss själva och förstå en annan människa (eller, i vissa fall, en kattperson), något som jag är helt och fullt övertygad om gör oss till bättre människor. Japp; Så självgod kan jag vara ibland. Deal with it ;)

Om författaren Purre

Purre Rollspelsgeek som har bloggat om allt möjligt i ungefär två år, mest om saker relaterade till min älskade genusmaffia och feminism och sånt men jag grenar ut mig till annat rätt ofta. Jag är vänlig, eller försöker vara i alla fall och mår dåligt om någon tycker illa om mig. Jag gillar rollspel, geekiga saker, My Little Pony och vetenskap. Säg till om du vill vara min vän ;) 

Tidigare gästbloggare

Johanna, om kvinnlig och manlig presentation i brädspel

Maria Myhr, om rollspelens värld


5 kommentarer

Årssammanfattning 2014

Så är 2014 till leda, för ganska länge sedan. De senaste veckornas skolarbete har tagit mycket tid, och jag hoppas kunna examinera mig i vår, vilket på sikt kan betyda mer eller mindre tid för bloggen.  Jag hoppas ni alla som läser min blogg har haft ett fantastiskt år! Jag kommer här besvara lite allmäna frågor om året, så kommer jag snart ta upp mina favoritspel från 2014, i ett annat inlägg.

#Rabiesfeminist14 är också över, men jag kommer naturligtvis fortsätta lyfta ickemän i högsta mån! Tar mer än gärna emot gästbloggare om spel. Har ni några förslag på vad 2015 års ”tema” kan vara? Kanske Året av ingen skit? Syftar till att inte tolerera bullshit eller ta skit från drygskåp. Men det är kanske lite tamt och Grynet-igt? Kommentera gärna!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Flera roliga projekt! Jag var med och startade och genomförde ett kvinnoseparatistiskt LAN i Malmö. Det var också min allra första LAN-upplevelse i stort. En annan sak som jag gjorde som var till för kvinnor är en cup i Mario Kart 8. Jag klarade mitt första Pokémon-spel och skrev om detta. Jag var också utomlands för första gången utanför skandinavien. Jag flög för första gången. Jag var på bröllop!  Jag vågade hålla ett tal inför jättejättemånga människor på Retrospelsfestivalen i Malmö.

linnea_rsf

*cool_talartjej_89*

Genomdrev du någon stor förändring? Det låter ju inte som en stor förändring, men jag klippte av mig håret. I det stora hela så grundar det sig i en rad olika insikter jag fått under året, som rör bland annat cultural appropriation.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, min vän Linda fick en liten gamer-bäbis!

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? När jag fyllde 25 år den 16 mars. (Obs, anteckna datum för min födelsedag nu va)

Dog någon som stod dig nära? Nej, det är jag väldigt glad över.

Vilka länder besökte du? Mallorca! Det var dit min första utlandsresa begav sig.

Bästa köpet? Köpte garn på rea, och en massa fina lådor att fylla med underkläder och garn och diverse.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få uppleva de fina sidorna av tv-spelandet, och inte bara äckliga Gamergate-människor. Och att chipsen 3 x lök kom!

Chips

Mmm… Chips.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Mer chips!

Vad önskar du att du gjort mer?  Bloggat och virkat. Och ätit chips.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroa mig och inte sätta igång med saker.

Favoritprogram på TV? Here Comes Honey Boo Boo. Och det blir ingen ny säsong, trots att den är filmad och klar. :,(

Bästa boken du läste i år? Jag har inte läst några skönlitterära böcker. Det brukar tyvärr bli så.

Största musikaliska upptäckten? Jag har inte hunnit lyssna på musik heller. Det är något som många tycker är konstigt. Men när sent omsider lyssnar på musik (senast var i augusti innan igår) så vill jag oftast ha något som påminner mig om bra saker, som jag VET är bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag hade ett jobb. Främst studerar jag.

Största framgång på det privata planet? Vad gills som en framgång? Jag och min sambo har varit tillsammans i nio år. Vi har klarat oss igenom detta år. Jag har också vågat ta för mig mer när det gäller att hitta nya vänner. Bland annat träffade jag jättemånga fina människor på FEAR!

IMG_2549_peace

Glada deltagare på LAN:et FEAR!

Största misstaget? Allt jag gör är fabolous, finns inga misstag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? En harmonisk figur, inifrån och ut. Nä, men generellt så har det varit ett bättre år.

Vad spenderade du mest pengar på? As always, hyra och mat!

Något du önskade dig och fick? Fick en jättefin födelsedag och allt som hör till. En kamera!!11 Det har betytt mycket för mig.

Något du önskade dig och inte fick? En fläkig soffa. Men alltså det är bara överdådiga önskningar, inte som att jag är besviken på nåt vis.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Hade det skönt, trevligt och mysigt med god mat. Förmodligen kom svärföräldrarna och vi åt på Vegegården.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Klara av studierna och få ett bra jobb.

Vad fick dig att må bra?  Klappa vår hund, äta potatis och spela de spel jag gillar!

IMG_4230_klar_julkort

Julkortet för vår lilla familj 2014.

Vem saknade du? Morfar. Jag har övervägt köpa hans löstobak att ha att lukta på. Sen är det förstås tarvligt jobbigt med familjen så långt bort, särskilt med brorsbarnen.

De bästa nya människorna du träffade? Gänget från FEAR!

Mest stolt över? Att jag vågade ”get out there” med både jobb och att hålla tal och allt det där. Våga skryta om mig själv och tycka att jag själv är bra.

Högsta önskan just nu? Chips. Vänsterstyre.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Vara ännu mer awesome!