Tv-spel är ett relativt nytt medie och kulturfenomen, iallafall i jämförelse med filmen, boken, televisionen och teatern, bland många andra. I takt med att tv-spel faktiskt blir äldre så blir även publiken det, med nya generationers spelare som tar sig an spel och teknik. I vissa fall uppmuntras det, i vissa fall motarbetas det, och ibland kommer nostalgiryttarna fram och viftar nedlåtande med sina retrosvärd.
Spel kryper längre ner i åldrarna, och nu har vi kommit till en punkt där många barn spelar på de konsoler och datorer föräldrarna körde som unga. De yngre förmågorna kan ju naturligtvis inte känna till varenda millimeter av nåt obskyrt J-RPG till Super Nintendo, eller veta exakt hur gammal hårdvara ser ut eller fungerar. Barnen var ju inte födda eller ens påtänkta när de tidiga generationens spelare satt och pillade med disketter och kassetter till diverse spelmaskiner. Ändå förväntas de ha en kunskap som innefattar komplett spelhistoria från Pong till Playstation 4 och allt obskyrt där imellan.
Detta är något som nostalgiryttarna älskar att gotta sig åt. Att hånfullt le och få förklara för (eller helst om) yngre att de spelar fel, kan för lite eller är för dåliga. Att de kunskaper de besitter med de konsoler de växt upp med är långt ifrån tillräckliga. Enligt 30-plussare i kommentarsfält. Såhär kan det låta:
”Kolla, dagens ungdomar vet inte ens vad en trådad kontroll är höhöhöhö!”
”Ni skulle hört, det var en unge som kallade Sonic för Mario, I don’t want to live on this planet anymore!”
”Jävla kids som inte kan nånting, det var en som hade Playstation 2 som barndomskonsol, de kan inte haft en bra barndom höhöhööh!”
”Ingen fattar längre att en sparikon är en diskett, nu måste jag gå hem och gråtrunka på internetforum om detta i 200 år!”
Och det här beteendet börjar verkligen gå mig på nerverna! Herregud, släpp skiten och låt kidsen få vara nostalgiska över Gamecube och Iphone 3. Låt dem själva få lära sig att Zelda är prinsessan, att pixlar* inte introducerades i Minecraft och att äldre spel inte hade checkpoints. Om de nu vill lära sig det alls. De måste få chansen att växa upp med sin generations spelteknik utan att få det nerpetat och dissikerat av ”bättre vetande” hela tiden. Utan suckar, rullande ögon och hånfulla skratt från nostalgiryttarna. Det är inte som att nån kom fram till dig när du var barn och skrattade över hur få namn på stumfilmer du kan droppa. Eller att du inte känner till alla verser i Iliaden eller Oddysén. Så sänk era retrosvärd och sluta upp med ert nostalgiryttande kring spel!
*Antar nån kommer påpeka att Minecraft inte är uppbyggt av pixlar. Jag menar utseendet på texturerna.
SpeLinnea 