SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon


5 kommentarer

Age of Mythology på 75% rea i helgen

age of mythology

Mitt realtidsstrategi-hjärta slår extra hårt när jag ser klassiker som Age of Mythology. Det var ett spel jag fick på min födelsedag när jag var fyllde tolv eller tretton. Så otroligt glad att jag fick tillgång till den typen av spel i så tidig ålder, för så mycket jag lärt mig. Och så kul jag haft! 

I vuxen ålder har jag tidigare trott att det är ett spel som många förbisåg eller överhuvudtaget inte gillade i Age of- serien. Men det visar sig att det finns många fans till just Age of Mythology. Så jag blev lite nipprig och passade på att köpa spelet nu när det är 75% av på Steam. Det kostar cirka 70 kr, men bara nu i helgen. Om du också gillar realtidsstrategi kan jag varmt rekommendera spelet! Och om du vill kan du adda mig som vän på steam så kanske vi kan köra mot (eller med) varandra? Jag nickar Ontheshortbus.

Vad är din relation till realtidsstrategispel?

 


9 kommentarer

Midsommarspelande

Glad midsommar på er allihopa! Trots att jag är bördig från Dalarna är det inget traditionellt firande som står på agendan i vårt hushåll ikväll. Det blir istället okristligt och ohedniskt mycket gaming. Vad finns till hands på detta dignande spel- och tillika midsommarbord? Det ska jag tala om för er!

botaniculaBotanicula (PC)

Som nybliven ägare till en PC värd namnet för spelande, kan jag äntligen ta mig an olika indietitlar (många klassas redan som klassikers) och förkovra mig i vad som väntar mig för fina äventyr. Botanicula är verkligen definitionen av ett fint äventyr. Ett peka-klicka-spel som är som inget annat jag sett. Det är ett gäng skogsvarelser som tar sig igenom en otroligt vacker värld. Musiken är fantastisk och jag har hittills haft ett leende som går från öra till öra under många sektioner av spelet.

duck_game_ouya_screenshot_03Duck Game (OUYA)

Ett multiplater-pang-pang-spel som påminner om Towerfall eller Liero, men med ankor. Pixliga ankor som inte vill annat än döda varandra.  Det finns en baneditor för att skapa egna arenor att kriga på, möjlighet till lag eller enskild anka, och många vapen att skratta åt.

 

Little Big Planet 2 (PS3)

Uppföljaren till det Sony-exklusiva plattformsspelet med det kreativa i fokus. Det är fortfarande väldigt fantasifullt och stundtals jätteskoj att hoppa omkring i världarna. För den som redan spelat ettan finns alla objekt, klistermärken och dräkter kvar när man startar upp tvåan, vilket är välkommet. Överlag är det väldigt bra integrerat, men de viktigaste delarna glömde fixas. Jag tycker kontrollen fortfarande är på sina ställen frustrerande dålig. Ballonghopp och glitchar är inte kul. Men allting vägs upp av den kreativa andan som spelet genomsyras av rakt igenom. Ett skoj spel, och defintivt ett måste om man gillade ettan.

LuigiMemories

Luigis Mansion 2 (N3DS)

M…Maaarioooo? Jag befinner mig med Luigi i den spöklika världen för första gången! Jag är väldigt imponerad än så länge faktiskt. Dels är grafiken och bandesignen hittills väldigt välarbetad, dels är pusslen klurigare än jag trodde. Det är väldigt lite handhållande i Luigis Mansion 2, vilket jag tycker är rätt befriande. (Kommer väl säkert bli less på om jag kör fast senare) Väldigt fint hittills, och detta trots att jag inte spelat ettan och kan jämföra/vilja ha mer.

 

 

 

Vad spelar du i midsommar?

 

 

 


Lämna en kommentar

Fate of the Pharaoh – Egyptisk strategi som fikapausunderhållning

Kroatiska Cateia Games har knappast gjort något väsen ifrån sig tidigare. En liten utvecklare som verkar specialisera sig på lättillgängliga små mainstreamspel på PC, Mac och mobiltelefoner. Fate of the Pharaoh är inget undantag i Cateia Games repertoar. Ett litet, snabbt spel uppdelat i banor för kortare spelsessioner. Handlingen är enkel, och består i stort sett bara av vad som är temat för spelet. Du ska som farao med hjälp av strategiska element bygga upp det forna Egypten.

Vid en första anblick så liknar det en glättig flashversion av Settlers, Age of Empires och andra spel i strategiskolan, men det ska visa sig vara rätt långt ifrån. Fate of the Pharaoh är mer fokuserat på att efter givna förutsättningar och så snabbt som möjligt nå banans mål. Det kan handla om att bygga tre byggnader av en specifik sort och levla upp dessa, eller samla ett visst antal lyckopoäng från ditt folk. Det är ingen svårighet att sätta sig in i uppgifterna eller att genomföra dem, då inga fiender finns. Den enda utmaningen som egentligen kvarstår är att klara det inom tidsgränsen, vad de kallar för The time of Ra. Det finns inget straff att inte klara en bana inom tidsgränsen. Däremot har de lagt in achievements, men som bara är att få en bild på ett egyptiskt föremål efter ett visst antal klarade banor inom The time of Ra. Inga andra mål för spelet i stort finns att kämpa för.

Fate of the Pharaoh

Varje bana består av en skärm, med givna platser var du kan bygga. Huvudresurserna är guld och virke. Genom skatt från dina egyptiska medborgare får du guld, och virke köps genom en gruvbyggnad. Så småningom krävs en farm för mat till invånarna, och brunn för vatten. Inga av resurserna samlas in automatiskt utan det är din uppgift att klicka på ikoner över varje byggnad som indikerar när skatt finns att hämta, när mat behövs eller när nånting måste lagas. Då kommer dina undersåtar springa på sina polygonförsedda små lemmar för att göra dig som mäktig farao till lags.

Olika hus ger olika mängd skatt, det är här de strategiska elementen visar sig. Ett tält är billigt virkesmässigt, men genererar inte lika mycket skatt som ett hus. En herrgård däremot är väldigt dyr att bygga, men kommer ge mångdubbelt med skatt. Alla bostäder går att uppgradera för en virkeskostnad, för att man sen som girig markägare ska kunna ta mer skatt. Gruvan går också att uppgradera för att virket ska bli billigare. Man får planera sina val noga om man vill hinna klara banan innan The time of Ra löper ut. Minsta misstag i de senare banorna leder nästan alltid till misslyckande i racet mot klockan.

Spelets största designmiss är att det inte går att ångra sig. Ett felaktigt klick och du bygger en helt annan byggnad än vad du tänkt och hela din plan om att hinna i tid är förgjord. Att sen hela upplägget snabbt blir väldigt repetetivt och den grafik som finns är stel och fördummande ful gör det inte bättre. Som fikapausunderhållning är Fate of the Pharaoh godkänt, men det är frågan om man inte skulle finna det mer givande att lyssna på faster Agdas skvaller under kaffesörplandet.


Lämna en kommentar

Fangjord remake av NES-klassikern Gun.Smoke

Magnus Nilsson heter killen som på sin fritid skapat en freewareversion av klassiska Gun.Smoke från Capcom. Han älskar originalet, men ville ändå göra några ändringar till sin PC-version. Några av förbättringarna för att skapa mer flow och konstant action är att köp- och säljdelen av föremål är bortplockad, likaså samlandet av wanted-posters. Bössan är på automat men kan istället uppgraderas med hjälp av power ups tre gånger för snabbare skott.

Grafiken är också något förbättrad med hjälp av medproducenten Stefan Gustafsson, men har ändå retrokänslan intakt. Så om du är ett fan av Gun.Smoke så bör du absolut ladda ned den här versionen för lite western-pangpang a la 80-tal!

Ladda ned Gun.Smoke här!

gsmokepc2 gsmokepc3333333