SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon


1 kommentar

Dags för ett nytt Female Arena-LAN!

FEAR_POSTER2_A3v2.3

Trumpeter och fanfarer! Nu kör vi snart ett nytt LAN för kvinnor och tjejer i Malmö stad. Jag hoppas ni liksom jag ser fram emot 17-19 april 2015 och ivrigt står väntande vid STPLN, redo att koppla in datorer och spela en hel helg tillsammans med fina människor.

I höstas gick det första Female Arena av stapeln, vilket du kan läsa om här. Där finns också en intervju med Fanny Nordgren, en av initiativtagarna till eventet. Här men även här förklarar jag vitsen med kvinnoseparatistiska event.

Det känns lite trist att jag måste försvara ett sånt här event hela tiden, men jag försöker väga upp det mot hur kul jag hade senast på Female Arena!

Vil du ha mer information? Boka en plats på LAN:et? Kolla in några av våra streams vi kör då och då? Följ och gilla Female Arena på facebook! Jag hoppas att vi ses på Female Arena i april!


Lämna en kommentar

Feminism, film- och spelsnack med Edith Olsson

 edith Edith är en tv-spelande socialantropolog och videobutiksanställd som har lång erfarenhet av bloggosfären och forumvärlden. Hon brinner för frågor som rör feminism i både film och spel.  Just nu är hon aktuell som filmskribent för Nöjesguiden.

Jag har fått chansen att intervjua Edith kring all sin fantastiska kunskap och erfarenhet, om feminism, film, Bechdeltestet och vad som är viktiga frågor i spelvärlden just nu.

Hur blev du intresserad av spel och film?

Jag älskade TV när jag var liten, så alla medier som hade med det att göra blev lockande. Med vuxna ögon kan jag ju säga att det är effekten av att dela med sig av en upplevelse eller historia på ett så effektivt sätt som fascinerar mig.

Typ autentisk barndomsbild.

Typ autentisk barndomsbild.

Även om publiken alltid tolkar filmen eller spelet med sina egna filter så är det ju en mer ”bestämd” version av en berättelse som vi får ta del av än när vi t. ex. läser böcker eller hör historier. Nu, jag var en bokslukare och dagdrömmare som barn också så jag tror att jag gillade hur man lyckades förverkliga andras/egna visioner och förmedla dem. Samtidigt har jag alltid varit medveten om begränsningarna (som jag kommer ihåg det i alla fall) och gått igång på när man försöka utmana dem.

Läs mer


Lämna en kommentar

Gästblogg: Mer rollspel åt folket

Vad kul att få skriva lite om rollspel, det har jag gjord alldeles för lite trots att jag har en egen blogg. Det har liksom aldrig kommit upp. Är ni läsare av SpeLinnea så vet ni säkert vad ett rollspel är så det behöver jag inte förklara, jag nöjer mig med att definiera vilken sorts rollspelare jag är.

Jag har alltid gillat grejen med att låtsas och fantisera, såsom barn ofta gillar att göra. Jag växte aldrig ur det och det är jag glad för. På sätt och vis ångrar jag att jag föddes på 80-talet för att det känns som om ungdomar idag möts av en mer öppen syn till oss konstiga varelser som kastar tärningar med alldeles för många sidor och låtsas vara alver, dvärgar och magiker. I min barndom var det mest riktiga nördpojkar som spelade och även de sågs som mystiska losers som förmodligen skulle växa upp och bli seriemördare hela bunten. Var du tjej och ville spela rollspel, ja då var du en konstig rymdvarelse från planeten knasboll. Jag har alltid varit bitter över det faktum att rollspelare kan kallas konstiga av människor som målar ansiktet gult och blått och betalar många pengar för att titta på folk som jagar en boll. Nu ska jag dock inte vara bitter, geek-kulturen blir mer och mer accepterad och även mansdominansen har tunnats ut ganska rejält. Det finns arbete kvar att göra men med mina rötter i 80-talet tycker jag det ser mycket ljusare ut idag än det gjorde då. Jag avundas er, dagens ungdom.

Ja jag var bitter på hur mycket av omvärlden såg på mina rollspelsvanor men inte tillräckligt för att sluta, eller dra ner på det. Rollspel har format en stor del av den människa jag är idag och det finns sidor hos mig själv jag älskar som nog aldrig kommit fram om jag inte spelat. För mig handlar det om karaktären, dess liv, minnen, förhållanden, kärlek, hat och.. ja ni förstår. Det jag är mindre fäst vid är inhåvandet av erfarenhets poäng, levels, epic loot, magiska vapen, det betyder ingenting för mig. Den stunden då en annan karaktär, eller en SLP (spelledarperson) säger nåt oväntat och min karaktär svarar hastigt och spontant med min egen mun utan att jag som spelare planerat det, när karaktären har blivit en levande person i min hjärna och kan överraska mig, det är bland det bästa jag vet här i livet. Om jag drömmer första-personsdrömmar som en av mina rollspelskaraktärer då vet jag att det har varit ett bra spelmöte.

purrechar
Det har varit ett sådant nöje att utvecklas av rollspel, och se vänner utvecklas och upptäcka nya saker, folk som ändrat livsfilosofi för att de ställts inför ett val som de aldrig hade kunnat uppleva i den dystra tråkiga verkligheten, en kille som spelade kvinnlig karaktär för att vilja utveckla ett bredare perspektiv på sin människosyn, folk som blivit ovänner i verkligheten men försonats efter att ha hjälpt varandra i stridens hetta, hur skulle jag någonsin kunna annat än att älska rollspel?

Min bloggavatar är faktiskt baserad på en rollspelskaraktär, jag är inte riktigt som henne i verkligheten – hon är mycket mer våldsam och auktoritär än vad jag är personligen men jag trivs med den fluffiga kattgestalten, därför är det, här på nätet, så jag presenterar mig. Jag ber om ursäkt om någon läsare lider av digital pälsallergi.

Jag har faktiskt en poäng, det här är inte bara ett fåfängt försök att få folk att läsa om mig. Rollspel är mycket mer accepterat nu än det var förr och tjejer möter inte alls lika mycket motstånd längre men jag vill gå längre. Jag är övertygad om att världen skulle vara bättre om det fanns fler folk spelat rollspel än folk som aldrig provat. Jag tror rollspel skulle vara jättenyttigt för barn.

Jag har spelat rollspel med barn i min släkt länge, i åldrar fem och uppåt. När de är mycket unga skapar jag ett eget, väldigt enkelt system där de i början kan få spela sig själva – första gången handlade det om att lösa en konflikt mellan rumpnissarna i skogen. en annan gång var de tvungna att ta tillbaka pappas bilnycklar som blivit stulna av en liten vätte. När de blir äldre tar jag till lite mer fantasy och på sistone har det blivit western, ja till och med ett äventyr baserat på HP. Lovecraft (detta ångrar jag lite då jag faktiskt gav dem mardrömmar). Ibland har de tagit med vänner som jag fått lära känna och även barn som varit skeptiska i början har öppnat upp sig och älskat att spela. Om någon tvekat i denna fråga så kan jag intyga att barn kan vara helt suveräna rollspelare. En flicka som fått lära sig vara timid och snäll tog i spelvärlden upp enormt med plats och utmanade otrevliga människor till dueller. En pojke spärrade upp ögonen när han såg en tom ruta bredvid texten ‘kön’ på rollformuläret och frågade med glad förvåning ”Kan jag vara tjej?”. Jag nickade och svarade att det gick naturligtvis bra. Pojken spelade en flicka på ett väldigt naturligt sätt, var noga i val av kläder och utstyrsel men fastnade aldrig i snäva könsstereotyper. Han har varit med i spel flera gånger och har alltid valt att spela tjej och ingen i gruppen har någonsin försökt förlöjliga honom för det. Jag kan inte säga någonting om hans personliga identitet men jag är övertygad om att han, liksom alla andra barn vi spelat med, har fått positiv utveckling och upplevelser som det inte riktigt går att få på andra sätt än rollspel.

Barnlek kan ju ofta bli som ett rollspel, men denna form av spel som jag pratar om, strukturerat och lett av en spelledare, ger upplevelsen ett nytt perspektiv där fantasin får flöda fritt men gärningar och ordval ändå får konsekvenser. Spelet blir en brygga mellan fantasi och verklighet som jag tror det ger en väldigt positiv effekt, inte bara i en rolig och social aktivitet men också i personlig utveckling och människosyn. – För att spela en karaktär måste vi per definition kunna kliva ut ur oss själva och förstå en annan människa (eller, i vissa fall, en kattperson), något som jag är helt och fullt övertygad om gör oss till bättre människor. Japp; Så självgod kan jag vara ibland. Deal with it ;)

Om författaren Purre

Purre Rollspelsgeek som har bloggat om allt möjligt i ungefär två år, mest om saker relaterade till min älskade genusmaffia och feminism och sånt men jag grenar ut mig till annat rätt ofta. Jag är vänlig, eller försöker vara i alla fall och mår dåligt om någon tycker illa om mig. Jag gillar rollspel, geekiga saker, My Little Pony och vetenskap. Säg till om du vill vara min vän ;) 

Tidigare gästbloggare

Johanna, om kvinnlig och manlig presentation i brädspel

Maria Myhr, om rollspelens värld


5 kommentarer

Årssammanfattning 2014

Så är 2014 till leda, för ganska länge sedan. De senaste veckornas skolarbete har tagit mycket tid, och jag hoppas kunna examinera mig i vår, vilket på sikt kan betyda mer eller mindre tid för bloggen.  Jag hoppas ni alla som läser min blogg har haft ett fantastiskt år! Jag kommer här besvara lite allmäna frågor om året, så kommer jag snart ta upp mina favoritspel från 2014, i ett annat inlägg.

#Rabiesfeminist14 är också över, men jag kommer naturligtvis fortsätta lyfta ickemän i högsta mån! Tar mer än gärna emot gästbloggare om spel. Har ni några förslag på vad 2015 års ”tema” kan vara? Kanske Året av ingen skit? Syftar till att inte tolerera bullshit eller ta skit från drygskåp. Men det är kanske lite tamt och Grynet-igt? Kommentera gärna!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Flera roliga projekt! Jag var med och startade och genomförde ett kvinnoseparatistiskt LAN i Malmö. Det var också min allra första LAN-upplevelse i stort. En annan sak som jag gjorde som var till för kvinnor är en cup i Mario Kart 8. Jag klarade mitt första Pokémon-spel och skrev om detta. Jag var också utomlands för första gången utanför skandinavien. Jag flög för första gången. Jag var på bröllop!  Jag vågade hålla ett tal inför jättejättemånga människor på Retrospelsfestivalen i Malmö.

linnea_rsf

*cool_talartjej_89*

Genomdrev du någon stor förändring? Det låter ju inte som en stor förändring, men jag klippte av mig håret. I det stora hela så grundar det sig i en rad olika insikter jag fått under året, som rör bland annat cultural appropriation.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, min vän Linda fick en liten gamer-bäbis!

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? När jag fyllde 25 år den 16 mars. (Obs, anteckna datum för min födelsedag nu va)

Dog någon som stod dig nära? Nej, det är jag väldigt glad över.

Vilka länder besökte du? Mallorca! Det var dit min första utlandsresa begav sig.

Bästa köpet? Köpte garn på rea, och en massa fina lådor att fylla med underkläder och garn och diverse.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få uppleva de fina sidorna av tv-spelandet, och inte bara äckliga Gamergate-människor. Och att chipsen 3 x lök kom!

Chips

Mmm… Chips.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Mer chips!

Vad önskar du att du gjort mer?  Bloggat och virkat. Och ätit chips.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroa mig och inte sätta igång med saker.

Favoritprogram på TV? Here Comes Honey Boo Boo. Och det blir ingen ny säsong, trots att den är filmad och klar. :,(

Bästa boken du läste i år? Jag har inte läst några skönlitterära böcker. Det brukar tyvärr bli så.

Största musikaliska upptäckten? Jag har inte hunnit lyssna på musik heller. Det är något som många tycker är konstigt. Men när sent omsider lyssnar på musik (senast var i augusti innan igår) så vill jag oftast ha något som påminner mig om bra saker, som jag VET är bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag hade ett jobb. Främst studerar jag.

Största framgång på det privata planet? Vad gills som en framgång? Jag och min sambo har varit tillsammans i nio år. Vi har klarat oss igenom detta år. Jag har också vågat ta för mig mer när det gäller att hitta nya vänner. Bland annat träffade jag jättemånga fina människor på FEAR!

IMG_2549_peace

Glada deltagare på LAN:et FEAR!

Största misstaget? Allt jag gör är fabolous, finns inga misstag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? En harmonisk figur, inifrån och ut. Nä, men generellt så har det varit ett bättre år.

Vad spenderade du mest pengar på? As always, hyra och mat!

Något du önskade dig och fick? Fick en jättefin födelsedag och allt som hör till. En kamera!!11 Det har betytt mycket för mig.

Något du önskade dig och inte fick? En fläkig soffa. Men alltså det är bara överdådiga önskningar, inte som att jag är besviken på nåt vis.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Hade det skönt, trevligt och mysigt med god mat. Förmodligen kom svärföräldrarna och vi åt på Vegegården.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Klara av studierna och få ett bra jobb.

Vad fick dig att må bra?  Klappa vår hund, äta potatis och spela de spel jag gillar!

IMG_4230_klar_julkort

Julkortet för vår lilla familj 2014.

Vem saknade du? Morfar. Jag har övervägt köpa hans löstobak att ha att lukta på. Sen är det förstås tarvligt jobbigt med familjen så långt bort, särskilt med brorsbarnen.

De bästa nya människorna du träffade? Gänget från FEAR!

Mest stolt över? Att jag vågade ”get out there” med både jobb och att hålla tal och allt det där. Våga skryta om mig själv och tycka att jag själv är bra.

Högsta önskan just nu? Chips. Vänsterstyre.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Vara ännu mer awesome!


1 kommentar

Kvinnors intressen blir okej först när männen har godkänt det

När det talas om mäns och kvinnors intressen så genomsyras det inte sällan av genusdualism. Män och kvinnor är varandras motsatser och våra intressen matchar detta tänk. Klassiskt kvinnliga intressen är dessutom längst ned på skalan i vad som anses vara legitima, det vill säga ”riktiga” hobbies. Hur syns det i dagens spelklimat?

De flesta känner nog igen att flickors lek är inlärd till att vara stillsamma, snälla och omhändertagande, medan pojkar är fostrade till att ta plats, leva rövare och utföra hjältedåd (med våld.) Om vi ser till dagens ”gullifierade” spel till en yngre publik så är de oftast riktade till flickor. Är det inte att vara en god husmor på en bondgård så är det hästar, pussel, magiska féer eller shopping på agendan.

Dessa spel har i väldigt många mäns ögon degraderats till att inte vara tillräckligt bra spel för att ens få tillhöra mediet. När rapport efter rapport visar att över 50% av spelare är kvinnor så brukar det viftas bort med orden att ”det är ju bara facebook-spel” eller att mobilt spelande inte skulle vara riktigt spelande. Kvinnor är inga äkta nördar.

My-Little-Pony-Friendship-is-Magic-my-little-pony-friendship-is-magic-32310685-1600-1000

Jag såg en dokumentär om bronies, det vill säga vuxna manliga fans till tecknade serien My Little Pony: Friendship is Magic. Här blir det extra tydligt till vad jag menar med att kvinnors intressen blir okej först när männen har godkänt det.
Jag tycker den främsta kopplingen inte är att det är vuxna som ser på en barnserie, utan att det är män som ser på en serie som initialt riktade sig till unga tjejer och deras kultur. Begreppet brony och hela serien som fenomen blev stort först när män uppmärksammade det. När männen omfamnade och godkände den annars så hemska och oäkta flickkultur, och gjorde den till sin egen.

Jag ser nånting djupt problematiskt till att det sker. Jag menar inte att se på serien eller uppskatta den är nåt fel i sig, men jag menar det strukturella problemet i att kvinnors och flickors kultur degraderas och hånas, ända tills den dagen då män själva kan tjäna på att hylla intresset. Detta sker överallt i samhället, och inte bara i tv-spel och serier.  Allt från musik och matlagning till författare och sport.

Men vet ni vad? Vi behöver inte ert jävla godkännande. Jag har rätt att gilla hur gulliga och tjejiga saker jag vill. På samma sätt som unga flickor har rätt att ha sina idoler utan att män och pojkar ska göra nån jävla antirörelse mot det. Jag har rätt att gilla tv-spel och vad det innebär och kräva vår plats i mediet, utan att män ska pissa in sin sexism i varenda hörn av kultur som finns. Den nittonde november är internationella mansdagen. Ska du göra nånting som man idag så låt kvinnor få uppskatta kultur på sina villkor. Utan att lägga dig i och diktera villkoren för intresset eller själv ta över det. Det är vi alla värda.



Lämna en kommentar

Spelkultur och feminism

I mitten av juni i år var jag på en intressant föreläsningsdag i Malmö, kallat Spelkultur och feminism. Jag kom mig aldrig för att skriva om det då, men jag tänker fortfarande på vissa av föreläsningarna från evenemanget så jag känner jag måste tipsa om det nu istället!  Det hela spelades in och finns helt uncut på länkarna nedan. 

Ett ämne som alltid för mig är aktuellt är just spelkultur och feminism. ”Ska vi inte få ha våra spel ifred ens?” kanske nån tänker och nä serru, det ska ”ni” inte få.  Det kommer förklaras, särskilt tydligt i del 1 när Josefin Westborg talar om nördfeminism och shit people say, varför det är så jäkla viktigt att ta det här ämnet på allvar. Att saker som ses som ”neutrala” i spelmedia i själva verket är exkluderande för stora grupper i samhället, som kvinnor och HBTQ-personer bland andra.

Natalia Batista, författare till fantasymangan Sword Princess Amalthea, presenterar sitt arbete med boken och hur hon tänkte i skapandet av en berättelse med ombytta könsroller. Jag hade möjligheten att köpa boken på plats och kommer gå lite djupare in på detaljer kring boken i ett annat inlägg.

Därtill var det ett gäng sjukt intressanta panelsamtal där även vi i publiken fick chans att ställa frågor. Så många kunniga och coola personer på samma ställe, ibland blir det nästan överväldigande. (Slog lite slint i huvudet på mig när jag mötte Kersin Alex och inte kom på nåt att säga fast jag egentligen har 10000.)  På ovanvåningen där eventet hölls kunde man pröva på brädspel, men jag var alltför engagerad i att lyssna på föreläsningarna för att hinna med det.

Allt som allt en fantastisk dag som alla med intresse för spelkultur bör ta del av. Låt inte längden på videorna avskräcka, bara låt det stå på och lyssna på det som en podcast. Ta många pauser och reflektera. Det är värt det!

Spelkultur och feminism logga

10.00 – Föreläsning “Nördfeminism- Shit people say” av Josefin Westborg

11.15 – 12.15 Panel 1: Arrangörsskap och communitybyggande med feministisk inriktning
Medverkande: Elaine Boström, Maria Rodén, Fanny Nordgren, Jennie Larsson

13.30 – 14.25 Föreläsning “Sword Princess Amalthea – fantasymanga där könsrollerna är ombytta” av Natalia Batista

14.30 – 15.15 Panel 2: Hur det är att jobba med en framträdande roll inom spelbranschen?
Medverkande: Johanna Nylander, Kerstin Alex, Karin Ryding, Åsa Roos

15.25 – 16.15 Panel 3: Representation – skildring av kvinnor i spel (dataspel, lajv och rollspel)
Medverkande:  Natalia Batista, Åsa Roos, Cecilia Billskog

Del 1. http://bambuser.com/v/4701854

Del 2 http://bambuser.com/v/4702179


6 kommentarer

Ingens jävla flickvän

Tvåsamhet och relationer kan vara underbara på många vis. Men det finns tillfällen när jag inte kan vara längre bort från allt som har med dessa aspekter av livet att göra. Mitt intresse för spel får inte inkräktas av någons idéer om att jag gör det för nån annan, att jag har fått ”godkännande” av min partner eller att mitt intresse är mindre värt än någon annans. 

Hur många gånger har man inte fått frågan ”och vad tycker din flickvän/pojkvän om det då?” när det diskuteras intressen som tjejer har? Som kvinna får ens intressen varken ta tid, pengar eller utrymme i ens hem utan att ifrågasättas från omgivningen och av normer i samhället.  För något år sedan introducerades ordet ”tjejsamla i Svenska akademiens ordlista. Det betyder helt enkelt att man inte samlar så mycket, sådär överdrivet och nördigt som ”riktiga” samlare, det vill säga pojksamlare, gör.  Att tjejsamla är att nöja sig med lite grand.

Ständigt kuvad under vad som är ”riktiga” (läs manliga)  intressen så är tjejer fast i att inte ta saker till överdrift. Att vara stillsam, lugn och inte ta mycket plats är ju något som lärs in sedan barnen i princip föds. ”Oooh så livlig bäbis, en riktig pojke!” medan flickorna får rosetter och är gulligulliga i en triljard poser innan de ens börjat förskolan.

ingens jävla flickvän

”Men min fru gillar inredning, hon har fått bestämma hela huset, jag har ju bara ett rum med spel!” Oh really? För jag kan nästan ge min njure på att hon haft dig och framför allt barnen i åtanke och medverkande i valet av diverse inredningsdetaljer som rör hela hushållet. Gemensamma utrymmen är trots allt gemensamma. Diverse mancaves, garage, hobbyrum och liknande för män hör jag ofta talas om, men när det gäller traditionellt kvinnliga intressen lyser dessa särskilda rum med sin frånvaro. Jag kan inte ha ett ”manligt” intresse utan att vara den som blivit inspirerad (läs hänförd) av min partners redan existerande intresse.  Jag är den lilla blyga tjejen, med den lilla blygsamma tvspelsamlingen, överskuggad av partnerns livslånga dedikation av spel. För inte kan väl jag, som ju bara tjejsamlar, kunna vara engagerad i min hobby lika mycket som nån som praktiskt tagits har fötts till det?

Detta fenomen är genomgående i många grupper i samhället.”MEN INTE KAN VÄL DU LYSSNA PÅ HIPHOP/KÖRA FOLKRACE/SPELA I BAND/HA EN KARRIÄR/KLÄTTRA I BERG, VAD TYCKER DIN MAN OM DET?!?!” Det här ifrågasättandet, närmast hånandet av kvinnors intressen får mig att kväljas. Kvinnor ska endast bana väg för sin mans och eventuella barns intressen. Kvinnor ska ha månadspeng och strikt budget, vara RESONLIGA i sina intressen, medan en man kan köpa en ouppvikt SNES-kartong för 4000 utan att knappt ett ögonbryn höjs. Fan ta dessa skeva intressenormer.

I mitt privatliv är jag en partner och livskamrat, men när det gäller mina hobbies så är jag min egen, och ingens jävla flickvän.